Olika metoder finns för framställning av silkesfibroinmikrosfärer, i första hand inklusive emulsionsmetoden, spraytorkning och fasseparation. Emulsionsmetoden innebär att en silkesfibroinlösning blandas med en oljefas, följt av tvärbindning och stelning för att bilda mikrosfärer med en enhetlig partikelstorleksfördelning. Spraytorkning använder en het gasström för att finfördela silkeslösningen, snabbt torka den till sfärer, en process som är lämplig för storskalig produktion. Fasseparation inducerar självmontering av silkesfibroin till mikrosfärer genom att justera pH eller temperatur; denna process är mild och miljövänlig. När det gäller applikation används silkesfibroinmikrosfärer vanligtvis som suspensioner eller frystorkas till pulver för att underlätta lagring och transport.
Silkesfibroinmikrosfärer har ett brett utbud av tillämpningar som spänner över bioteknik, miljöskydd och materialvetenskap. Inom bioteknik fungerar de som bärare för enzymimmobilisering, vilket förbättrar enzymstabiliteten genom kovalent bindning eller adsorption. I miljöskyddet fungerar mikrosfärerna som adsorbenter för att avlägsna tungmetalljoner och organiska färgämnen från vatten, med deras porösa struktur som ger hög adsorptionskapacitet.

