Under extraktion och regenerering av silkesfibroin påverkas reaktionshastigheten av olika faktorer. Det första steget är avslemning, som vanligtvis använder en alkalisk lösning (såsom natriumkarbonat) för att avlägsna sericin; reaktionshastigheten under detta steg ökar med högre temperaturer och alkalikoncentrationer. Alltför höga temperaturer eller alkalikoncentrationer kan emellertid leda till nedbrytning av silkesfibroin, vilket kräver strikt kontroll av reaktionsförhållandena.
Extraktionsprocessen innefattar i allmänhet steg såsom avslemning, upplösning, dialys och torkning. Avsmutsning innebär att silkesfibrer kokas i en 0,5 % natriumkarbonatlösning för att avlägsna sericin; denna procedur upprepas flera gånger för att säkerställa fullständig borttagning. I upplösningsfasen placeras de avgummerade silkesfibrerna i en saltlösning med hög koncentration (t.ex. 9,3 M litiumbromid) och omrörs vid 60 grader för att ge en silkesfibroinlösning. Därefter avlägsnas saltjoner via dialys för att erhålla en renad vattenhaltig silkesfibroinlösning. Slutligen erhålls fast silkesfibroin genom frystorkning eller spraytorkning.

