Silke består av sericin och fibroin, med fibroin som den primära komponenten (som står för cirka 70–80 %). På grund av dess utmärkta biokompatibilitet, brist på immunogenicitet, kontrollerbar in vivo-nedbrytning och säkra, icke-toxiska nedbrytningsprodukter, växer silkesfibroin fram som ett nytt medicinskt biomaterial. Den kan användas direkt i kliniska tillämpningar för vävnadsreparation eller fungera som en ställning eller bärare för läkemedel och celler i system med fördröjd frisättning och vävnadsteknik för konstgjord organkonstruktion.
Silkesfibroinlösning är en klar, blekgul vattenhaltig proteinlösning som erhålls genom att raffinera silkesfibrer - efter avlägsnande av sericin - genom en rad reningsprocesser. Denna lösning fungerar som det grundläggande materialet för att producera olika silkesfibroinbaserade produkter; i huvudsak skapas alla bildade silkesfibroinmaterial med denna lösning som bas, ofta med modifieringsmedel och med hjälp av tekniker som frystorkning.

